Mitt dop förblir liksom solen alltid förblir. Om jag faller ner i smutsen så att ögonen inte kan se, så står solen ändå kvar. När jag har tvättat ögonen ser jag igen. Om jag går in i en källare förblir solen. Det är jag som har gått ifrån den; går jag ut så hittar jag den igen.
(Ur en predikan av Martin Luther 15 januari 1531; WA 34 I, 97)
