Därför är det alltid förmätna, tölpaktiga andar som drar följande slutsats: där tron inte är rätt, där måste också dopet vara orätt, alldeles som om jag skulle dra slutsatsen att om jag inte tror så är Kristus ingenting eller att om jag inte är lydig så är far, mor och överhet ingenting. Är det en bra slutledning att ifall någon inte gör vad han ska göra så skall därför saken i sig själv vara ingenting och ogiltig? Kära du, vänd på det och gör hellre slutledningen att just därför är dopet någonting och rätt att man har tagit emot det fel. För vore den inte rätt i sig kunde man inte missbruka den och synda mot den. Det heter: Abusus non tollit, sed confirmat substantiam (“Missbruk avlägsnar inte substansen utan bekräftar den”). För guld förblir lika mycket guld om så en prostituerad bär det i synd och skam.
Martin Luther, Stora katekesen, Om dopet, 58-59. Översättningen gjord vid Institutet för biblisk-luthersk filologi.
