Blogg

Läkarens blod blev utgjutet och blev den sjukes läkemedel.

Fusus est sanguis Medici et factus est medicamentum aegroti.

Han kröntes med törnen på jorden för att vi skulle krönas med ära och härlighet i himlen.

Spinis coronatur in terris, ut nos coronaremur honore et gloria in coelis.

Vem drivs inte till kärlek mot Kristus som betänker Kristi inställning på korset?

Quis non rapiatur in Christi dilectionem, qui eius in cruce considerat dispositionem?

Kristus led på grund av oss hårda ord, hårdare slag, de hårdaste plågor på korset.

Passus est Christus propter nos dura verba, duriora verbera, durissima crucis tormenta.

(Johann Gerhard, Aphorismi sacri praecipua theologiae practicae complectentes, 1616, s. 79. Översättningen gjordes vid Institutet för biblisk-luthersk filologi.)

Löftet om nåd måste vara säkert och fast för oss.
Ett löfte som är avhängigt av lagen som villkor är osäkert och snarare förgäves.
Alltså: löftet om nåd är ingalunda avhängigt av lagen som villkor, utan ska tas emot gratis i tro tack vare Medlaren, så att det är säkert och fast för oss.
(Philipp Melanchthon, Enarratio secundae tertiaeque partis Symboli Nicaeni, 1550, s. 57, i utg. av H.-P. Hasse, 1996, s. 85)

För att tala om mig själv tycker jag om att man skriver i dylika böcker mot mig, för det gör mig gott inte endast i hjärtat utan ända ner i knävecken och hälarna när jag märker att Herren Gud genom mig eländiga stackare så förbittrar och upprör både helvetets och världens furstar att de vill brista och slitas sönder. Och under tiden sitter jag under skuggan av tron och Fader Vår och skrattar åt djävulen och hans anhang där de gapar och grälar i sin stora vrede. … Hur skulle jag kunna plåga dem på bättre sätt? Ty detta gör mig ung och frisk, stark och glad.

Martin Luther, Mot Hans Worst, år 1541 [WA 51,469]. (Översättningen hämtad ur B. Stolt, Luther själv, 2004, s. 219.)

Världen rasar på nytt mot Kristus. Men vi skall gå under tillsammans med honom och uppstå på nytt med honom.
(Martin Luther. Bordssamtal, utg. Gunnar Hillerdal, 1961, s. 109)

Låt oss därför inte gå runt med de flestas föreställningar utan ta reda på dessa ting. För hur orimligt är det inte att man å ena sidan inte anförtror andra sina pengar utan kontrollerar dem med räkning och kalkyl, å andra sidan i bedömningen av dessa ting enkelt dras till andras föreställningar, fastän man här har en exakt våg för allting, en sakkunnig, en måttstock: de gudomliga stadgarnas yttrande? Därför uppmanar och ber jag er alla att ni lämnar vad den ene och den andre anser om dessa ting och tar reda på allt detta i Skrifterna. När vi sedan inhämtat den sanna rikedomen, låt oss följa den för att nå det evigt goda.

Johannes Chrysostomus, In divi Pauli epistolam ad Corinthios posteriorem homiliae XXX, utg. av F. Field, 1845, s. 157 (till 2 Kor 7:3). Översättningen gjordes vid Institutet för biblisk-luthersk filologi.

(Mot dem som påstod att paradiset var i himlen)

Så jag uppmanar: vi ska alla avskärma öronen från allt sådant och följa Bibeln som normen. … Jag menar: att inte tro de ting som förs fram i Bibeln och istället införa annat ur ens eget sinne skapar en stor fara för dem som vågar sig på sådant.

Johannes Chrysostomus, Homiliae in Genesim, XIII, 3. Översättningen gjordes vid Institutet för biblisk-luthersk filologi.

När du styr kosan mot det himmelska fäderneslandet, tänk på honom som kallar dig,

med vars kraft du kommer framåt – om du alls löper väl.

För om du tror dig gå mot det himmelska genom din egen förträfflighet,

skall du falla, nedstött från höjder till djup.

(Coelest(em) ad patriam tendens, cognosce vocantem,

Cujus proveheris, si bene curris, ope.

Nam si te virtute tu(a) ad coelestia credis

Scandere, de superis pulsus ad ima cades.)

Prosper av Akvitanien, Epigrammata, XXXI (Migne, Patrologia Latina, LI, 508).

Översättningen gjordes vid Institutet för biblisk-luthersk filologi. Dikten består av två elegiska disticha (hexameter + pentameter). Den vid vår uppläsning brukade betoningens placering är angiven i den latinska texten med fet stil.

Vilka är saliga? Inte de i vilka Gud inte funnit synd, för han har funnit synd i alla. “För alla har syndat och saknar Guds härlighet”(1). Så om synder påträffas i alla, kvarstår att det inte finns saliga, utom de vars synder har förlåtits. Detta anbefallde aposteln därför så här: “Abraham trodde på Gud och det tillräknades honom som rättfärdighet”(2).

(Qui sunt beati? Non in quibus non invenerit Deus peccatum; nam in omnibus invenit. “Omnes enim peccaverunt, et egent gloria Dei”. Si ergo in omnibus peccata inveniuntur, remanet ut non sint beati, nisi quorum remissa sunt peccata. Hoc ergo Apostolus sic commendavit: “Credidit Abraham Deo, et reputatum est ei ad iustitiam”. Augustinus, Enarrationes in Psalmos, XXXI, 2, 7. CCSL XXXVIII, s. 230. —Översättningen gjordes vid Institutet för biblisk-luthersk filologi.)

1. Rom 3:23
2. Rom 4:3