Dig,
min Herre Gud, tillhör lovprisning, ära och tack. För du ville göra den
faderliga nåden och planen om vår frälsning känd för oss genom förkunnelsen av
ordet. I oss själva är vi mörker: vi sitter i mörkret och i dödskuggans land.
Men du skingrar det mörkret genom evangeliets allra klaraste ljus. I ditt ljus
ser vi ljus, i ordets ljus det sanna ljuset som lyser upp varje människa som
kommer ut i denna värld. Vilken nytta hade det varit med en skatt som är gömd
och ett ljus som är under sädesmåttet? Därför förkunnar jag med glad själ den
ofantliga välgärning att du genom evangeliets ord uppenbarat för oss skatten:
din Sons välgärningar. Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg, deras
som förkunnar frälsningen!

Denna
samvetsfrid och själens frälsning meddelar du än idag oss genom evangeliets ord
och kallar oss till din Sons rike. Jag hade blivit bortförd till en ödslig
plats som ett olyckligt och svagt lamm. Men du kallade mig tillbaka till vägen
genom ordet. Jag var fördömd och förlorad. Men du erbjuder mig i evangeliets
ord Kristus välgärningar, i hans välgärningar din nåd, i din nåd syndernas
förlåtelse, i syndernas förlåtelse rättfärdigheten, i rättfärdigheten livet och
den eviga frälsningen. Vem kan med nog värdiga ord förkunna denna din innerliga
barmhärtighet? Ja, vem kan i sinnet betänka storheten och rikedomen i din
godhet? Vår frälsnings hemlighet, fördold under ändlösa tider, avslöjar du för
oss genom evangeliets uppenbarelse. Fridens tankar, som du hade om oss innan
världens grund var lagd, uppenbarar du för oss genom förkunnandet av ordet, som
är lyktan för våra fötter när vi strävar mot det eviga livet genom denna mörka
dal. Vad hade det varit för nytta för oss att födas om du inte hade befriat oss
som synden tagit till fånga? Vad hade det varit för nytta med lösensumman om
du inte genom ordet hade meddelat oss friköpets omätliga välgärning? Hela dagen
räcker du ut dina händer. Du knackar varje dag på vårt hjärtas dörr och kallar
oss alla till dig genom ordet, välvilligaste Herre. Hur många miljoner
människor lever inte i hedendomens blindhet och vilsenhet, människor för vilka
detta ords så stora, himmelska ljus aldrig har upptänts, medan din godhet skänkt
samma stora ljus till oss, de mest otacksamma människor? Å, varje dag förtjänar
vi genom förakt och otacksamhet att du flyttar bort ditt ords ljusstake från
oss! Men du visar ditt tålamod när du döljer våra synder och bevarar än idag åt
oss ordets högheliga förråd – den dyrbaraste skatt, i din outsägliga
barmhärtighet. För den nådebevisningen frambär vi dig alltid tack och ber dig
ödmjukast att bevara ordet hos oss. Amen.

(Johann Gerhard, Exercitium pietatis quotidianum
quadripartitum, utg. av Hermann Scholz, 1863, Pars secunda, Cap. VI. Övers. gjord vid Institutet för biblisk-luthersk filologi)