C. F. W. Walther, Missourisynodens viktigaste ledare, uttalade sig på sina kvällsföreläsningar om lag och evangelium (21. föreläsningen, 6. mars 1885) angående Filipperbrevet 3:8-9*:
För aposteln säger visserligen att han är rättfärdig, men den rättfärdigheten som han har fått genom tron är inte alls hans egen rättfärdighet, utan Kristi rättfärdighet. Så när vi blir rättfärdiga genom tron, blir vi rättfärdiga genom en främmande rättfärdighet. I oss ser Gud ingenting alls som han kunde tillräkna oss som rättfärdighet. Rättfärdigheten som vi har genom tron är en främmande sådan. Vi har inte förvärvat den åt oss, vi har inte gjort någonting för den. Om vi hade utökat den med kärlek och Gud skulle förklara oss rättfärdiga av den orsaken så vore vår rättfärdighet inte främmande eller så vore den (främmande rättfärdigheten) bara till hälften en främmande rättfärdighet, som skulle komplettera vår (egen) ofullkomliga rättfärdighet. “Nej”, säger aposteln, “jag har inte en egen rättfärdighet utan endast den (rättfärdighet) som tillräknas tron av Gud.”
(Denn der Apostel sagt, er sei zwar gerecht, aber die Gerechtigkeit, die er durch den Glauben erlangt habe, sei gar nicht seine eigene Gerechtigkeit, sondern Christi Gerechtigkeit. Also, wenn wir durch den Glauben gerecht werden, so werden wir durch eine fremde Gerechtigkeit gerecht. In uns sieht Gott gar nichts, was er uns zur Gerechtigkeit anrechnen könnte. Die Gerechtigkeit, die wir durch den Glauben haben, ist eine fremde. Wir haben sie uns nicht erworben, wir haben nichts dazu gethan. Wenn wir die Liebe dazu gethan hätten und Gott rechfertigte uns deswegen, so wäre unsere Gerechtigkeit nicht eine fremde, oder sie wäre doch nur zur Hälfte eine fremde Gerechtigkeit, welche unsere unvollkommene Gerechtigkeit ergänzte. “Nein”, sagt der Apostel, “ich habe nicht eine eigene Gerechtigkeit, sondern nur die Gerechtigkeit, die von Gott dem Glauben zugerechnet wird.”)
(C.F.W. Walther, Die rechte Unterscheidung von Gesetz und Evangelium, 1946, s. 213. Översättningen gjordes vid Institutet för biblisk-luthersk filologi.)
*Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är
långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull
har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall
vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet,
den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus,
rättfärdigheten från Gud genom tron. (SFB 98)
