”Men liksom vi nu här har bevisat lagens
nödvändighet, både före och även efter rättfärdiggörelsen, till att
uppenbara synden, döden och fördömelsen över allt människokött och
därmed grundligt har förkastat all sådan lära som inte vill veta av
lagen eller omvändelsen, lika mycket ogillar och bestrider vi även den
lära som sammanblandar lag och evangelium eller driver lagen så att
evangelium blir om intet, vilket är nog så lätt hänt. För dessa två, lag
och evangelium, bör för allt i livet å det nogaste skiljas åt, men
likväl får ingendera åsidosättas eller förkastas. … För det heliga
evangeliet är ett sådant ord och en sådan predikan som uppenbarar, men
inte vad som finns, känns eller uträttas i oss själva, utan det som Gud
från himlen skänkt oss förlorade syndare på jorden i sin enfödde Son
Jesus Kristus. Evangeliet är då inte någon lag alls. Det fordrar inte av
oss utan skänker oss allt för intet, genom en annans förtjänst. … detta
att Guds Son har borttagit och utplånat alla mina synder kan jag ju
inte se eller hos mig känna (ja, jag ser och känner tvärt emot att
synden ännu ständigt bor i mig). Sådant måste därför tros på grund av
ordet.
(Den enda Salighetens Väg framställd av Fred.
Gabr. Hedberg uti ”Allmän Evangelisk Tidning”, utgifwen under åren
1845-1848. Andra upplagan, 1908, s. 49-51, språket moderniserat)
