Blogg

(insänd av församlingens pastor 1/2, publicerad 11/2)

15/12 2010 rapporterade Motala Tidning: “Pannkakskyrkan
belönas för sin insats”. Belöningen på 5000 kronor till “Pannkakskyrkan” kom
från socialnämnden, för pannkaksgräddande på stan. Artikeln hävdar att “samtliga
kristna kyrkor är på ett eller annat sätt inblandade”. En medverkande poängterar
att “det inte handlar om att sprida något budskap”.

24/1 i år rapporterade Motala Tidning under rubriken
“Fullsatt i bänkarna” om en ekumenisk mässa i Motala kyrka. “…stadens alla
kyrkor och församlingar firade gemensam mässa på söndagen”, hävdas det i
artikeln. I mässan rapporteras en av pastorerna bl.a. ha sagt: “Jag vill säga,
att även om du säger att du inte tror på Gud så kom ihåg att Gud tror på dig”.

I egenskap av pastor i S:t Thomas lutherska församling,
Motala, vill jag påpeka angående artiklarna: vår församling var inte inblandad i
vare sig “Pannkakskyrkan” eller den ekumeniska mässan.

Vår lilla församling vill i stället också i
fortsättningen ägna sig åt Bibelns budskap, stå för det samt sprida det. Det gör
vi utifrån Bibelns undervisning om att församlingen ska vara helt
enig i sin trosbekännelse. Vidare lär S:t Thomas
lutherska församling såsom Bibeln lär: “Tro på Herren Jesus så blir du frälst”
(Apostlagärningarna 16:31).

Dig,
min Herre Gud, tillhör lovprisning, ära och tack. För du ville göra den
faderliga nåden och planen om vår frälsning känd för oss genom förkunnelsen av
ordet. I oss själva är vi mörker: vi sitter i mörkret och i dödskuggans land.
Men du skingrar det mörkret genom evangeliets allra klaraste ljus. I ditt ljus
ser vi ljus, i ordets ljus det sanna ljuset som lyser upp varje människa som
kommer ut i denna värld. Vilken nytta hade det varit med en skatt som är gömd
och ett ljus som är under sädesmåttet? Därför förkunnar jag med glad själ den
ofantliga välgärning att du genom evangeliets ord uppenbarat för oss skatten:
din Sons välgärningar. Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg, deras
som förkunnar frälsningen!

Denna
samvetsfrid och själens frälsning meddelar du än idag oss genom evangeliets ord
och kallar oss till din Sons rike. Jag hade blivit bortförd till en ödslig
plats som ett olyckligt och svagt lamm. Men du kallade mig tillbaka till vägen
genom ordet. Jag var fördömd och förlorad. Men du erbjuder mig i evangeliets
ord Kristus välgärningar, i hans välgärningar din nåd, i din nåd syndernas
förlåtelse, i syndernas förlåtelse rättfärdigheten, i rättfärdigheten livet och
den eviga frälsningen. Vem kan med nog värdiga ord förkunna denna din innerliga
barmhärtighet? Ja, vem kan i sinnet betänka storheten och rikedomen i din
godhet? Vår frälsnings hemlighet, fördold under ändlösa tider, avslöjar du för
oss genom evangeliets uppenbarelse. Fridens tankar, som du hade om oss innan
världens grund var lagd, uppenbarar du för oss genom förkunnandet av ordet, som
är lyktan för våra fötter när vi strävar mot det eviga livet genom denna mörka
dal. Vad hade det varit för nytta för oss att födas om du inte hade befriat oss
som synden tagit till fånga? Vad hade det varit för nytta med lösensumman om
du inte genom ordet hade meddelat oss friköpets omätliga välgärning? Hela dagen
räcker du ut dina händer. Du knackar varje dag på vårt hjärtas dörr och kallar
oss alla till dig genom ordet, välvilligaste Herre. Hur många miljoner
människor lever inte i hedendomens blindhet och vilsenhet, människor för vilka
detta ords så stora, himmelska ljus aldrig har upptänts, medan din godhet skänkt
samma stora ljus till oss, de mest otacksamma människor? Å, varje dag förtjänar
vi genom förakt och otacksamhet att du flyttar bort ditt ords ljusstake från
oss! Men du visar ditt tålamod när du döljer våra synder och bevarar än idag åt
oss ordets högheliga förråd – den dyrbaraste skatt, i din outsägliga
barmhärtighet. För den nådebevisningen frambär vi dig alltid tack och ber dig
ödmjukast att bevara ordet hos oss. Amen.

(Johann Gerhard, Exercitium pietatis quotidianum
quadripartitum, utg. av Hermann Scholz, 1863, Pars secunda, Cap. VI. Övers. gjord vid Institutet för biblisk-luthersk filologi)

Institutet för biblisk-luthersk filologi (IBLF) har nöjet att meddela starten av Biblisk-lutherskt seminarium onsdagen 18 augusti.
Starten högtidlighålls genom en kort invigningsceremoni kl 10.30.
Besökare kan därefter bevista den första lektionen i nybörjarkursen i gammaltestamentlig hebreiska kl 11.15.
Denna kurs är den första inom studierna för Grundexamen i biblisk filologi, en fyraårig utbildning i Bibeln och Bekännelseskrifterna.
Mer om IBLF och dess ena arbetsform Biblisk-lutherskt seminarium står att läsa i studiehandboken på denna hemsida.
Tack Gud för möjligheten att få studera ditt heliga ord. I Jesus namn, amen.

Sök HERREN medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
Den ogudaktige må överge sin väg,
den orättfärdige sina tankar
och vända om till HERREN,
så skall han förbarma sig över honom,
och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.
(Jesaja 55:6-7)

Mitt dop förblir liksom solen alltid förblir. Om jag faller ner i smutsen så att ögonen inte kan se, så står solen ändå kvar. När jag har tvättat ögonen ser jag igen. Om jag går in i en källare förblir solen. Det är jag som har gått ifrån den; går jag ut så hittar jag den igen.

(Ur en predikan av Martin Luther 15 januari 1531; WA 34 I, 97)

Vi i S:t Thomas lutherska församling ska 10 juli kl. 16.00 ha medlemsupptagning.
Vi kan med glädje och under bön se fram emot att få sträcka ut handen till ett syskon i tron och välkomna henne i vår församling.

“Man ska leva i nuet.”
“Fånga dagen!”
Det är vanliga råd idag. Och de är inte fel för kristustroende som behöver ta tillvara varje dag så gott de kan.

Men det är inte bra att leva så i nuet att man är rotlös. Redan det faktum att uttrycket “Fånga dagen” härstammar från en författare i antiken* borde stämma till eftertanke. Man kan och bör lära sig av historien.

Kristustroende idag kan glädja sig åt det faktum att det också i andra tider funnits kristustroende.

Bibelns sanning och sanningar har försvarats också i andra svåra tider än vår. Många uppbyggliga uttalanden och vittnesbörd har gjorts.

Här följer ett sådant uttalande och vittnesbörd från senantiken. Det är kyrkofadern Athanasius (ca 295-373 e.Kr.) som talar**:

“De heliga och av Gud inspirerade skrifterna är … i sig själva tillräckliga till att meddela sanningen.”

*Horatius
**Oratio contra gentes, 1,3 (Migne, Patrologia Graeca, 25 s. 4).

För ett antal år sedan berättade en medlem i en luthersk friförsamling för mig att han hade träffat en gammal vän som frågat honom om han fortfarande var med i “den där extrema kyrkan”. Ja, hade medlemmen svarat. Han berättade sedan mer om vad hans kyrka lär och gör.

“Extrem” betyder i svenskan ‘som går (alltför) långt i en riktning’.* Vad är då extremt? Vem är extrem? Dessa frågor måste naturligtvis besvaras efter att man tagit reda på vad och vem det är som “går (alltför) långt”.

För att avgöra det krävs i sin tur en norm som anger vad som faktiskt är normalt. Extremt är ju sådant som avviker från normen och går (alltför) långt.

Den enda gudamänniskan Jesus Kristus hänvisar människor till sina ord som norm. Han bekänner sig till profeternas skrifter (=Gamla testamentet) och talar om att apostlarna (i Nya testamentet) ska sprida hans eget budskap:

“Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?” (Joh 5:47)
“Men inte bara för dem** ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig.” (Joh 17:20)

Den som tror på Jesus Kristus vet alltså normen: Bibeln. “Extrem” är den undervisning och person som avviker från Bibeln (i saker som den uttalar sig om). Normal och inte alls extrem är däremot den undervisning och den person som håller sig till Bibeln (i saker som den uttalar sig om).

*Enligt Svensk Ordbok, 2009.
** D.v.s. apostlarna, se v. 12.