Blogg

För att göra ett slags sammanfattning av hela saken: Alla människor är, till de medfödda förmågorna, syndare och syndar verkligt och alltid. 1 Mos 6 (v. 5): HERREN såg att människornas … hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Samma omdöme upprepas i 8. kapitlet (v. 21): människans … hjärtas tankar är onda ända från ungdomen.

Philipp Melanchthon, Loci communes rerum theologicarum..., “Vis peccati et fructus”. 1521 års utgåva (=Melanchthons Werke in Auswahl, utg. av R. Stupperich, Band 2, del 1, 1952, s. 22. Översättningen från latinet gjordes vid Institutet för biblisk-luthersk filologi)

Därför är det alltid förmätna, tölpaktiga andar som drar följande slutsats: där tron inte är rätt, där måste också dopet vara orätt, alldeles som om jag skulle dra slutsatsen att om jag inte tror så är Kristus ingenting eller att om jag inte är lydig så är far, mor och överhet ingenting. Är det en bra slutledning att ifall någon inte gör vad han ska göra så skall därför saken i sig själv vara ingenting och ogiltig? Kära du, vänd på det och gör hellre slutledningen att just därför är dopet någonting och rätt att man har tagit emot det fel. För vore den inte rätt i sig kunde man inte missbruka den och synda mot den. Det heter: Abusus non tollit, sed confirmat substantiam (“Missbruk avlägsnar inte substansen utan bekräftar den”). För guld förblir lika mycket guld om så en prostituerad bär det i synd och skam.

Martin Luther, Stora katekesen, Om dopet, 58-59. Översättningen gjord vid Institutet för biblisk-luthersk filologi.

Ska vi vara kristna så måste vi driva den handling av vilken vi är kristna. Men om någon faller av den så ska han komma tillbaka dit. För liksom Kristus, nådastolen, inte viker bort eller hindrar oss att komma tillbaka till honom om vi än syndar, så förblir också hela hans gåva och skatt; när du en gång i dopet har kommit över syndernas förlåtelse förblir den ännu dagligen så länge som vi lever, d.v.s. har den gamla människan på halsen.

Martin Luther, Stora katekesen, Om dopet, 85-86. Översättningen gjord vid Institutet för biblisk-luthersk filologi.

Läkarens blod blev utgjutet och blev den sjukes läkemedel.

Fusus est sanguis Medici et factus est medicamentum aegroti.

Han kröntes med törnen på jorden för att vi skulle krönas med ära och härlighet i himlen.

Spinis coronatur in terris, ut nos coronaremur honore et gloria in coelis.

Vem drivs inte till kärlek mot Kristus som betänker Kristi inställning på korset?

Quis non rapiatur in Christi dilectionem, qui eius in cruce considerat dispositionem?

Kristus led på grund av oss hårda ord, hårdare slag, de hårdaste plågor på korset.

Passus est Christus propter nos dura verba, duriora verbera, durissima crucis tormenta.

(Johann Gerhard, Aphorismi sacri praecipua theologiae practicae complectentes, 1616, s. 79. Översättningen gjordes vid Institutet för biblisk-luthersk filologi.)

Löftet om nåd måste vara säkert och fast för oss.
Ett löfte som är avhängigt av lagen som villkor är osäkert och snarare förgäves.
Alltså: löftet om nåd är ingalunda avhängigt av lagen som villkor, utan ska tas emot gratis i tro tack vare Medlaren, så att det är säkert och fast för oss.
(Philipp Melanchthon, Enarratio secundae tertiaeque partis Symboli Nicaeni, 1550, s. 57, i utg. av H.-P. Hasse, 1996, s. 85)

För att tala om mig själv tycker jag om att man skriver i dylika böcker mot mig, för det gör mig gott inte endast i hjärtat utan ända ner i knävecken och hälarna när jag märker att Herren Gud genom mig eländiga stackare så förbittrar och upprör både helvetets och världens furstar att de vill brista och slitas sönder. Och under tiden sitter jag under skuggan av tron och Fader Vår och skrattar åt djävulen och hans anhang där de gapar och grälar i sin stora vrede. … Hur skulle jag kunna plåga dem på bättre sätt? Ty detta gör mig ung och frisk, stark och glad.

Martin Luther, Mot Hans Worst, år 1541 [WA 51,469]. (Översättningen hämtad ur B. Stolt, Luther själv, 2004, s. 219.)

Världen rasar på nytt mot Kristus. Men vi skall gå under tillsammans med honom och uppstå på nytt med honom.
(Martin Luther. Bordssamtal, utg. Gunnar Hillerdal, 1961, s. 109)

Låt oss därför inte gå runt med de flestas föreställningar utan ta reda på dessa ting. För hur orimligt är det inte att man å ena sidan inte anförtror andra sina pengar utan kontrollerar dem med räkning och kalkyl, å andra sidan i bedömningen av dessa ting enkelt dras till andras föreställningar, fastän man här har en exakt våg för allting, en sakkunnig, en måttstock: de gudomliga stadgarnas yttrande? Därför uppmanar och ber jag er alla att ni lämnar vad den ene och den andre anser om dessa ting och tar reda på allt detta i Skrifterna. När vi sedan inhämtat den sanna rikedomen, låt oss följa den för att nå det evigt goda.

Johannes Chrysostomus, In divi Pauli epistolam ad Corinthios posteriorem homiliae XXX, utg. av F. Field, 1845, s. 157 (till 2 Kor 7:3). Översättningen gjordes vid Institutet för biblisk-luthersk filologi.